Om Attunda

Attundaland

var under äldre medeltid ett rättsområde, folkland, i Uppland. Attundaland, Fjärdhundaland och Tiundaland utgjorde de tre folklanden. De sammanslogs 1296 till Upplands lagsaga i samband med utfärdandet av Upplandslagen.

Folklandens existens är känd från 1000-talet, men dess tillkomst och utveckling före år 1296 är höljd i dunkel och omdebatterad. Folklanden, där ”folk” ursprungligen synes ha betytt ”krigarskara” var före 1296 självständiga lagmansdömen, som också fick en kyrklig funktion som prosterier.
Namnformerna anger att folklanden vid sin tillkomst omfattade ett bestämt antal hundare. Åtta hundare (Attundaland), fyra hundare (Fjädrundaland) (i Wikepedia står det Fjädhundra och Fjärdhundra) resp. tio hundare (Tiundaland). Där dömde en eller två domare i varje hundare. I Götalandskapen kallades dessa områden, efter danskt inflytande, härader och här dömde en häradshövding. Så småningom blev det härad och häradshövdingar över hela riket i stället för hundare. Men vi har en påminnelse om hundare-tiden kvar i häradsnamnen Långhundra, Seminghundra och Ärlinghundra. Vallentuna hette förr Vallands hundare. Jämför i Västergötland ”Sjuhäradsbygden” och i Småland ”Tiohäradsbygden”.

Utanför folklanden, längs kusten, låg det skeppslagsindelade Roden med samma rättsliga uppgifter som hundare. Ett skeppslag skulle dessutom utrusta minst ett skepp med manskap, utrustning och förnödenheter för kungens flotta, t ex Bro och Vätö skepplag, Frötuna och Länna skeppslag.
Lagsaga kommer från ”lag säga” (jfr domsaga). Det var en i tingsmenigheten (alla fria män, ej slavar och kvinnor) som fick i uppdrag, att lägga alla beslut och regler och lagar som man bestämt sig för att leva efter på minnet. Han kom att kallas ”lagman”. Varje års första ting inleddes med att lagmannen ur minnet för tingsmenigheten läste de av tinget antagna lagarna. För att underlätta inlärningen utformades lagen i kärnfulla rytmiskt utformade satser, ofta rimmade eller alittererade, en tradition som bevarats långt in i vår tid.
Domslut gick till så att Lagmannen föreslog den dom som skulle meddelas och fick denna antagen eller förkastad av tingsmenigheten. Det berättas att männen brukade bekräfta domen genom att så det dånade slå sköldarna mot varandra. (Detta påminner mig om Khotlamöten i Botswana på landsbygden som än finns kvar.)
Lagmannen från Attundaland och senare från Uppland hade en särställning, han skulle först av alla utropa (”döma”) den nye konungen. Det skedde på Mora äng (12 km sydost om Uppsala). Han var också folkopinionens talesman när denna kom i opposition till konungen. Enligt Snorre Sturlasson kallade Torgny Lagman Olov Skötkonung till Mora äng för att där klandra honom för hans oförsonliga sinne mot norske konungen Olof och därigenom sätta freden i fara. Den svenska konungen fick göra avkall på sina positioner. Men snart förlorade lagmannen sin politiska status. Men han var vår första ämbetsman.

Skriven av nämndemannen Lars Nopp. Källor: NE och boken ”Domstol i Attundaland” av journalisten Eric Stapelberg, som skrev under signaturen Bryll i DN. En reportagefärgad rättshistoria och en hembygdsbok.